Aminas photo & musicblogg

Sluta med den här patetiska självömkan! Nu med en gång! Sluta!!!
Jaja, du mår skit men håll det för dig själv så du slipper dra ner andra människor med ditt jäklans mörker.
Vad ska det vara bra för?
Hjälper det dig?
Hjälper det dom?
Vad kan de göra?
Kan de överhuvud taget göra någonting?
Du ÄR ju faktiskt bra på någonting.
Som vadå?
Du har en otrolig förmåga att överanalysera allt. Att förstora allt.
Du är rädd, så jäklans rädd att förlora resten av ditt liv.
Okej! Men vad?
Människan har väl obegränsade möjligheter?
Så då kan jag aldrig känna mig nöjd som den jag är? Jag kan alltså alltid bli bättre, snyggare, rikare osv?
Du kan allt du vill om du bara vill det tillräckligt mycket.
Jaha, det är ju positivt och livsbejakande.
Vi är alltså fria, starka, oberoende, obegränsade av omständigheter, erfarenheter och personliga erfarenheter?
Det är ju i själva verket ett fruktansvärt budskap.
Man kan väl bara ta ansvar för det man kan påverka?
Om inte så läggs det ett oerhört tungt ok på folks axlar om ansvar.
Nä, budskapet är faktiskt inte bara stressande utan helt enkelt en lögn.
Ingen har obegränsade möjligheter.
Vi är alla mer eller mindre begränsade på grund av fysik, intellekt och begåvningar.
Att säga till någon utan ben: Spring, du kan springa jorden runt är inte bara idioti utan faktiskt ett hån.
Vi måste bli medvetna om våra svagheter för att kunna känna lycka och må bra.
Så länge vi strävar efter det ouppnåeliga kommer vi faktiskt att fortsätta misslyckas och vara otillfredsställda.
Vi måste acceptera att vi har begränsningar.
Har vi en rimlig uppfattning om våra förmågor har vi också möjlighet att lyckas med det vi företar oss. Inom våra egna begränsningar.

Är det här deprimerande?
Vad tycker du? Är det elitistiskt och kanske till och med förtryckande att påstå att vi har begränsningar.
Att en del helt enkelt är mer begränsade än någon annan?