Update! :)

Personligt, Psykisk ohälsa / Försökskanin, Huvudbry, Mediciner, Nozinan / Permalink / 0
Hej och hå vad dålig jag varit på att uppdatera här fast det händer saker i mitt konstiga liv! :)
Var ju då iaf hos läkaren och slutade med mardrömsmedicinen som Valdoxanen visade sig vara.
-Så då måste vi ju hitta någon annan medicin Annika! Vi kanske ska testa...
-Nej, det ska vi inte! Nu vill jag vara utan antidepressiv ett tag så jag vet vad som är sjukdom och vad som är biverkningar.
-Men är det så bra?
-Inte vet jag, men det är så jag vill göra nu.
-Men vi måste iaf testa någon annan sömntablett så du får sova!
-Suck! Men det finns bara neuroleptika jag inte provat och jag är tveksam till det.
-Men du kan väl testa i några nätter så får vi se?
-Okej!
Så nu har jag testat Nozinan låg dos som ges för sömnproblem. Medicinen är egentligen för folk med psykoser etc.
Jag har sovit sämre och är en Zombie! Jag verkligen hatar allt vad mediciner och biverkningar heter.
Så skulle jag få en ny tid... I april!!!
-Funderar du på att ta ditt liv?
-Jag vill inte leva så här men jag har ingen plan. Men jag har skrivit hur jag vill att min begravning ska vara.
-Hm... Men om du mår sämre så måste du söka akut igen.
-Eh, ja, men vad hjälper det förutom att jag får rutiner?
-Jag vet att du inte vill bli inlagd men om du funderar på att sluta leva så måste du komma.
-Nu har vi dragit över tiden en halvtimme så nu måste vi sluta.
Så så var det med den biten. :)
Jag har iaf fått upp mitt bakgrundsstativ i V-rummet nu och designmässigt är det väl ingen lysande ide´men ska bli så skönt att slippa möblera om en timme när jag ska plåta. Så jag är nöjd som tusan med det!
Nu väntar jag bara på några bakgrunder och sedan är det bara att sätta igång. Wiiieee!!!
Jag har dessutom dammat av gitarren och försökt minnas hur man gör med den. Testade att blåsa i den men det hände inget... ;) Hoppas att jag snart hittar rätt på de strängar som ska tryckas ner.
Så rösten då... Ja, den är ruskigt oslipad men huvudsaken är att det är kul! Vilket det är! :) Så om någon lyssnar eller ej spelar ingen roll.
Nu ska jag hoppa in i sängen och blunda och be efter John Blund.
Ha´en fin natt och en ännu finare ny vecka! Kram!
 
 

Valdoxan?

Personligt, Psykisk ohälsa / Permalink / 0
Tjo på er!
Hoppas ni har det toppen där ute i cybervärlden och framförallt i verkliga livet! :)
Jag har haft otroligt många och skumma drömmar sedan jag började med ny medicin. I natt drömde jag om att "vanliga" människor skulle få träffa olika artister. Man skulle vara två och två liksom och så skulle man få se deras hem för att senare på kvällen ha konsert med de olika. Jag fick mig tilldelad någon som hette Vibeke, vet ingen artist som heter så men hur eller hur så åkta vi långt in i en skog och parkerade och fick gå en lång bit till hennes hus som var ungefär som en fiskestuga och den var full av böcker. Hon bodde nära havet så vi skulle ner till stranden där som låg nerför ett brant stup som bestod av stenar i olika storlekar och former. Efter en bit så dök det upp en massa ormar som alla tittade på mig och högg efter mig. Flera stycken samtidigt. Det var riktigt läskigt och det var hundratals... Vi lyckades ta oss ner och fick gå en lång omväg när vi skulle upp igen och där var det inte riktigt lika många ormar. Vi kom upp och gick till bilen och jag var helt slut. Vaknade av att jag pratade och konserten fick inte rum i drömmen. Somnade om och drömmer att någon svart sörja rinner ur min mun, vaknar igen av att jag pratar. För ett tag sedan så drömde jag att Robert, min svärson satt i min säng. Jag såg bara konturerna av hans profil som var självlysande. Jag tittar upp och börja känna efter honom och frågar vad han gör här... Blev tvungen att gå upp och tända lyset och röka innan jag fattat att det inte var sant. Hm, hur mår jag liksom? Ska träffa läkaren i morgon och ska säga att jag vill nog minsann inte äta den här medicinen längre.
Ha´det finfint på er! <3

Underbaraste vän <3

Personligt, Psykisk ohälsa / Permalink / 0
Igår kväll pratade jag i telefon med en av de absolut finaste människor jag känner och hur jävligt allt än må vara för någon av oss så kan vi prata om det, gråta och även det viktigaste, skratta. Hur jävligt det än må vara så är jag övertygad om att jag inte hade levt idag om jag inte kunnat skratta åt helvetet också. Hur jäkla bisarrt det än låter. Bara en sån sak som uppföljningen efter min inläggning kan man både skratta och gråta över.
 
-Hej bästaste, jag vet inte hur länge jag orkar leva så här!
- Näe, vilket skit du åkte på!
- Jaa, bajs också men ska vi ta och göra den där plåtningen nu?
-Haha, ja, ska bara hitta en tid när jag ska till Kalmar.
Sedan rullar samtalet på i nå´n timme eller två om allt mellan död och liv.
Jag mår altid så bra när jag har pratat med henne! Hon är unik och har själv så mycket att slåss med så det är helt galet! Att hon fortfarande står upp är otroligt!
Vi träffas väääldigt sällan men ändå vet vi att den andre finns där när det krisar och även när det hänt något positivt! Jag älskar dig Märet och att du kom in i mitt liv är något av det bästa som hänt mig! <3
Så idag när jag slår på datorn och loggar in på ansiktsboken så får jag ett mail från henne och fast jag gråter mig igenom det så är jag lycklig över att hon finns!
Att leva mitt liv som det är nu är inte kul! Jag har heller aldrig känt mig så ensam som under de här åren. Att prata om ångest, depression eller nå´n av de andra diagnoser som rör psyket är inte lätt. Eller jag har lätt för att prata om det men folk omkring har det inte. Det var ingen av mina vänner eller släktingar, mer än en av mina mostrar som hörde av sig under tiden jag låg inlagd. Jag måste vara ärlig och säga att det sårar samtidigt som jag förstår att det är svårt för andra som inte varit i den här sitsen. Folk vet helt enkelt inte vad de ska säga. Men det behövs inte säga något. Det räcker med ett hej eller en kram.
Det är fortfarande tabu att må dåligt psykiskt och när det kommer till att man faktiskt funderar på att sluta leva så blir det knäpptyst...
Det jag skulle skriva om här nu då egentligen var ju hur glad och rörd jag blev över mailet som kommer här! :)
 
Hej sömntuta, är du vaken nu
Det var himla roligt att prata med dig igår (som alltid) men jag får alltid dåligt samvete över att jag inte kan finnas där för dig som jag vill göra.
Jag vill att du ska känna dig ljusare inombords oftare och att livet inte ska upplevas som ett onödigt ingenting som inte är värdefullt.
Du är värdefull!
Jag vet att det inte betyder så mycket men jag vill i alla fall att du ska veta att du är en av de mest unika människor jag träffat och jag är väldigt glad att du finns i mitt liv - det hade varit ruskigt tomt annars.
Det är tungt nu, det vet jag, men tänk på att både du och jag är experter på att inte kunna glädja oss åt det fina i livet, bara för att man vet att inget varar för evigt - tänk så om det här också. Det kan bli bättre. Det SKA bli bättre. Små myrsteg...
Egentligen så är det ju långt från konstigt att du mår som du gör med tanke på de senaste åren, plus en ryggsäck med skit från flera år tidigare.
Du är en stjärna när det kommer till att vilja ta hand om andra men det går inte att ta hand om andra om du hela tiden sätter dig själv sist.
Jag ber inte själv om hjälp, det är så mycket lättare att hjälpa andra.
Men jag tänker från och med nu tjata så att du vet att jag finns här.

Märet: Du ska inte ha dåligt samvete och du är så bäst och jag är en lycklig människa som får ha dig i mitt liv!!! <3
 
Så skickade hon en länk på ett klipp ifrån nyhetsmorgon. Kika gärna om ni missade det! :)

I morse pratade de på Nyhetsmorgon om självmord och vikten av att våga prata om det. Statistiken var väldigt positiv sedan folk börjat prata högt om det.
Kolla här: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/artiklar/självmordstankar-här-kan-du-få-hjälp-54b4e4b3fca38f50e50002bd
 
Puh!!! Har ni orkat läsa ända hit så ska ni ha en finfin dag och en Puss och en Bamsekram!!! ♥
 
 
Till top
http://output71.rssinclude.com/output?type=fb&id=954949&hash=ad720f3d4a7b4de05af63a012267ac12